Den blyge pojken blev ledare för många tusen

Under mina fyra dagar i Burkina Fasos huvudstad träffar jag den färgstarke mannen vid två tillfällen. Först en söndag förmiddag när vi firar gudstjänst i hans kyrka, en av Ouagadougous drygt 100 pingstförsamlingar vars namn i direkt översättning betyder "Den brinnande busken". Den stenmurade kyrkobyggnaden rymmer lite drygt ett par tusen besökare och just nu pågår förbättringar av innertaket och utbyggnad av sidoutrymmen för söndagsskola och andra samlingar.

Vi möts även dagen därpå då pastor Innocent, som han kallas i dagligt tal, visar oss runt på skolan som han byggt upp och där han också är rektor. Den långe, gänglige mannen fyller 70 nu i december, men utstrålar en kraft och en entreprenörsanda som får en att undra om det över huvud taget finns något som kan stoppa honom och hans idéer.

Pastor Innocents projekt kännetecknas av ständig utveckling men allt började med honom själv, och när vi sitter ner i hans enkelt möblerade men luftkonditionerade kontor berättar han om sin bakgrund. Vid hans sida har hustrun Marie slagit sig ner.

– Jag är självlärd, konstaterar pastorn från sin rektorsstol. Pappa dog när jag var liten så jag kunde inte fortsätta studierna på ett normalt sätt. Men med Guds nåd har jag fått alla diplom.

Det är så han ser det. Oavsett vilka bedrifter vi än pratar om så är det Guds nåd, Guds förtjänst.

När pastor Innocent får en fråga om hur han har det med fru och barn skrattar han gott och förklarar att det är en lång historia. Innocent Kientegas familj var smidesarbetare och fick därför inte gifta sig med vem som helst. Maries släkt var en av de förbjudna. Ändå åkte han hem till hennes föräldrar för att be om hennes hand. Det var allt annat än enkelt.

– Det tog två år, minns han.

Frun Marie fyller i:

– De hoppades att han skulle tappa viljan. De gjorde allt för att förödmjuka honom.

Men kärleken och envisheten besegrade motståndet och 1971 lovade Innocent och Marie varandra evig trohet. I dag har familjen växt till att omfatta fyra vuxna barn och sex barnbarn. Utan Marie hade livet garanterat sett helt annorlunda ut för Innocent.

– Jag var väldigt blyg när vi träffades. Jag är introvert och kunde inte tala i stora samlingar. Gud har gett mig en fru som jobbat för att öppna upp mig, konstaterar han tacksamt.

Marie ler och nickar försiktigt instämmande. Att hennes inflytande gjort verkan är alldeles uppenbart. Det är omöjligt att föreställa sig den drivne entreprenören som sitter bakom skrivbordet som den försagde gosse han beskriver att han var när de två träffades.

Skolan, som formellt tillhör pingstsamfundet, var ett Sida-projekt som byggdes för 800 elever. I dag har den drygt 2 000 elever och 114 lärare. Församlingen som Innocent Kientega leder har omkring 2 000 besökare varje helg. Hans ledaransvar omfattar också sju utposter och 17 pastorer. Hur han hinner med allt är en gåta, men han känner en stark gudomlig kallelse att göra det han gör, vilket säkert underlättar när varje vecka är som ett långt pärlband av plikter.

Skolan startade med högstadieklasser. 1998 började Innocent Kientega som rektor. Då hade skolan åtta klasser, i dag har den 28. Gymnasieutbildning blev nästa steg och nu byggs en högskola på området där man ska kunna studera ekonomi och marknadsföring. Det gångna året utexaminerades 309 elever. Resultaten var så goda att skolan anklagades för att ha fuskat, att de hade kommit över examen och lämnat ut den i förtid till eleverna. (Examensproven i Burkina Faso är nationella på samma sätt som högskoleprovet i Sverige.)

– Många i etablissemanget undrade: Hur gör de?

En del av svaret finns nog i passionen som Innocent Kientega utstrålar. Att han inte drar sig för att själv ta i när behov uppstår. Som den gången ett stort träd blåste omkull på skolgården och han kedjade fast stammen bak i skolans buss, tog plats bakom ratten och lyckades bogsera trädet i upprätt position igen, alltmedan eleverna hjälpte till att knuffa på. Eller det faktum att han uppmuntrat eleverna att ge blod vilket gjort att blodgivarcentralen i gengäld byggt upp en rad läxplatser på skolområdet.

Dessutom har den finurlige rektorn sett till att ena väggen i moped- och cykelgaraget är en gigantisk griffeltavla, vilket gjort att många elever återvänder på kvällen för att göra sina läxor här. Skrivböcker är inte allom givet.

– Jag tror att jag är gjord för det här, säger Innocent Kientega utan ett uns av falsk blygsamhet. Och jag har alltid älskat att undervisa.

Skolan ägs och drivs av pingstsamfundet i Burkina Faso men vem som helst är välkommen att studera här. Många muslimer väljer att sätta sina barn i skola här och utbildningen är känd för sina goda resultat. Eftersom det är en privatskola råder full frihet att profilera sig och rektorn berättar att många elever genom årens lopp funnit en personlig tro på Jesus under sin tid på skolan. Även muslimer.

– Till och med de som är ansvariga för moskén har satt sina barn här. Och många muslimer blir kristna. De muslimska eleverna är intresserade att sjunga och vara med på bibelstudierna, berättar rektorn.

Också hans arbete i församlingen kännetecknas av ständig utveckling. Den stora vita stenkyrkan är en av drygt 100 pingstförsamling i Ouagadougou. Nya stolar för motsvarande 100 000 kronor har just införskaffats, men församlingen har inte ett öre i skuld. Pastor Innocent är noga att vara oberoende av lån.

– Jag vill vara fri, säger han.

Men hans tid är ständigt intecknad. Varje söndag tre gudstjänster och på torsdagar storsamling med församlingens ledarskap. Det är mycket som hänger på pastorn Innecents dådkraft och jag frågar honom om efterfrågan oroar honom. Han närmar sig ju trots allt 70-årsstrecket.

– Enormt, svarar han och brister ut i en ingående förklaring kring svårigheterna att hitta en person med rätt kompetens och erfarenhet.

Rätt karaktär är nästan än mer svårfunnet, flera gånger har det stupat på just det.

– När folk ser kyrkan så tänker de pengar, förklarar han krasst.

Själv är han ytterst noga att inte ligga församlingen till last.

– Jag är här för att tjäna.