Elisabeth Sandlund: Trump är ett stabilt geni som skrämmer

"Det är inget fel på mig. Det är ni som har blivit tokiga." Ju mer demensen fick grepp om min fars tankevärld desto vanligare blev sådana uttalanden, dessutom i allt mer aggressiv ton. Det är möjligt att han trodde på det han sa själv men för omgivningen fick det precis motsatt effekt. Det visade oss att sjukdomen fått allt vad självinsikt och sunt förnuft att ryka all världens väg.

Den som, oavsett hälsotillstånd, känner behov av att tala om för omvärlden att han eller hon inte är galen eller sinnesförvirrad eller beslutsoförmögen löper den uppenbara risken att motverka sitt syfte. Det är därför jag kommer att tänka på pappa när jag ser USA:s president framföra sina synpunkter i full frihet, vare sig det är i tv-rutan eller i twitterflödet. ”Jag är ett geni, ett stabilt geni.” Den som känner behov av att uttrycka sig på det viset bevisar till fullo att han eller hon varken är det ena eller det andra.

Jag har inte läst Michael Wolffs bok om Donald Trump. Wolffs rykte som reporter och författare är inte det bästa och det är fullt möjligt att "Fire and fury" är fullsmockad av detaljfel och mer eller mindre medvetna misstolkningar. Det är faktiskt av underordnad betydelse. Det som ännu en gång visar hur allvarligt det är ställt med situationen i Vita huset, i huvudet på den man som kan starta ett förödande kärnvapenkrig om han får för sig det, är presidentens reaktion. Och, inte minst, hans rådgivares oförmåga att nå fram med sina synpunkter och få honom att ta reson.

Trump gör som han vill, när han vill. Det är detta som gör hans förfoganderätt över den legendariska knappen, den som enligt honom själv är mycket större och effektivare än den som Nordkoreas ledare har tillgång till, så skräckinjagande. För även om varenda militär expert säger nej kan Trump, med ett sinnelag som hos ett trotsåldersbarn, bestämma sig för att han vet bäst. Är man ett stabilt geni så är man. Även om världen går under på kuppen.

De mest plågsamma tv-bilderna under den gångna helgen är de som visar ledande företrädare för det republikanska partiet, samlade till framtidsinriktat rådslag, som försöker hålla god min medan deras president utvecklar sina tankegångar för den församlade pressen. Sällan har man sett miner som tydligare uttrycker "jag har inget med detta att göra" eller "ta mig bort härifrån, nu, genast".

Om berättelsen om Trump vore manus till en tv-serie skulle det bli refuserat. Manusförfattaren skulle få höra att parodi är en svår konst som kräver en balans mellan humor och allvar samt ett visst mått av verklighetsförankring om den ska fungera.

Men nu är det inte komedi i tv-rutan utan tragedi i levande livet. De enda som har anledning att känna sig glada är Michael Wolff och hans förlag. Bättre reklam än den som en ursinnig president bjuder på hade de inte kunnat önska sig.

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.