IS attackerade byn dagar efter Dagens besök

Ondskans problematik har sysselsatt mig i långhelgen. Det är drygt två veckor sedan jag tillsammans med EU-parlamentarikern Lars Adaktussons besökte Nineveslätten i norra Irak, det som brukar kallas kristendomens vagga, och som vi rapporterade om i fredagstidningen.

Under helgen har jag sett bilder i sociala medier på sönderbrända hus, bolmande rökpelare i horisonten, stora kratrar i vägarna efter bilbomber samt på döda kroppar på marken i Telskuf. De senare otäcka fotografier som aldrig skulle publiceras i Dagen.

I gryningen förra tisdagen anföll 400 IS-terrorister den lilla staden ute på slätten. En del kom körande över frontlinjen i hög hastighet i militärbilar med bomber, andra vandrade beväpnade till fots eller tog sig in som krypskyttar. Ett 40-tal av IS-männen uppges ha varit utrustade med självmordsbälten.

Under några timmar tog IS-soldaterna kontrollen över Telskuf. De kurdiska Peshmergasoldaterna och kristna milisen Nineveh Plain Forces kunde dock återta staden framåt kvällen, men först efter att ha fått eldunderstöd av amerikanska F-15-plan som fällde ett 20-tal bomber mot IS-trupperna.

Sifferuppgifter i krig är alltid svåra att värdera, men det talas om tre-tio döda kurdiska soldater, en amerikan och åtminstone 110 IS-män som fått sätta livet till. En hel del av jihadisterna har sprängt sig själva i luften i försöken att överta staden. Med stor säkerhet är det unga indoktrinerade män som med religiös motivering fått order av sina överordnade att offra sig själva. Andra har blivit dödade i striderna.

Oavsett vilket är det allt för många människoliv som än en gång har gått till spillo i staden – just där jag vandrade i gränderna, och där det innan IS kom till området i augusti 2014 bodde cirka 7 000 invånare.

Besöket i Telskuf var uppenbarligen farligare än jag insåg. Nu är jag tacksam över att vara hemma, men också omskakad. Trots solen och den tidiga sommarvärmen kletar sig mörkret fast i själen. 120 döda människokroppar, eller kanske fler. Vilken ondska är det som driver fram detta? Vem kan sätta stopp?

I helgen rapporterade FN:s sändebud Jan Kubis om hur 50 massgravar de senaste månaderna har hittats i områden av Irak som tidigare har kontrollerats av IS-krigare.

I morgon, onsdag, ska Sveriges riksdag behandla frågan om det pågående folkmordet mot den kristna minoriteten i Irak. Men trots att både Europaparlamentet, USA:s kongress och det brittiska parlamentet har erkänt folkmordet är det tveksamt om ett liknande erkännande kommer från Sverige.

På plats i Telskuf mötte jag en 27-årig kristen kille med släkt i södra Sverige. Inte anade jag då att han inom kort skulle bli indragen i full strid och skjuten i axeln. Han fördes till sjukhus, men berättade via Facebook-kontakt i går att han nu är tillbaka och mår bra. Hans familj flydde för några år sedan från huvudstaden Baghdad till norra Irak för att undgå förföljelsen mot kristna.

Rädslan som de kristna på Nineveslätten lever under är påtaglig.

Nu förstår jag det än mer.

Thomas Österberg

Thomas Österberg är reporter och stf ansvarig utgivare på Dagen.