Kloakbarnens öde spreds över världen

Nästan 90 procent av de ungdomar som fick hjälp av Läkarmissionen, som är den hjälporganisation som står bakom Svenska Journalen, lever i dag ett normalt och fungerande vuxenliv. En av dem är Emanuel Balaciu.

Han var bara sju år när han första gången gick ner i kloakerna. Under ett antal år bodde Emanuel antingen på gatan eller i olika rivningshus.

- Först ville jag inte ändra mitt liv. Det hårda livet på gatan hade blivit som en drog, en konstig frihet, berättar han i Svenska Journalen. I dag är han tacksam för att han ändrade sig.

- Jag en normal människa som lever ett normalt liv. Det har jag Liv&Ljus att tacka för, säger Emanuel Balaciu.

Stödet från Liv&Ljus, som Läkarmissionens arbete heter, har varit avgörande för hela hans liv. Han är själv volontär på hemmet.

I dag är han gift med Irina, också gatubarn, och tillsammans har de sonen David, 10 år. Sedan sex år arbetar Emanuel som diskare på lyxhotellet Intercontinental i centrala Bukarest. För två år sedan fick han utmärkelsen kvartalets anställde, och i fjol blev han Årets anställd.

- Först efter den ceremonin vågade jag berätta för mina chefer och arbetskamrater om min uppväxt på gatan. Jag hade varit rädd att förlora deras förtroende om de skulle få veta min bakgrund, berättar han.

I vår är det 20 år sedan situationen för gatubarnen i Bukarest kloakksystem blev känd, ingen utanför Rumänien visste om att tusentals barn levde i underjordiska avloppssystem.

Reportaget i Svenska Journalen gav ett enormt genomslag i svenska och norska dagstidningar och syntes snart på både löpsedlar och förstasidor. Ingen annan hjälpinsats har vare sig före eller fått den uppmärksamheten.

Det hela hade börjat med den tidigare rumänske diktatorn Nicolae Ceausescus fanatiska ambition att öka landets befolkningsmängd. Konsekvensen blev att det föddes tusentals oönskade barn som sedan lämnades på barnhem då det var förbjudet och straffbart att göra abort. Redan efter att Ceausescu störtats och dödats julen 1989 kom den första chocken när det blev känt världen över hur fruktansvärd situationen var på de barnhemmen, och i den kaotiska situation som rådde i landet i början på 1990-talet, rymde tusentals barn från denna misär. Många av dem, samt andra barn som utsatts för våld och övergrepp i sina hemmiljöer hamnade till slut som gatubarn i Bukarest.

Florin Ianovici, på den tiden en ung jurist, anlitades för att hjälpa till med registreringen av hjälporganisationen Liv&Ljus som bildades på initiativ från Läkarmissionen. Han blev starkt berörd av arbetet och engagerade sig som volontär, för att sedan 1998 lägga advokatkarriären åt sidan för att ta jobbet som ledare för verksamheten. Ioan Ionita, eller Nelu som han kallas, blev ansikte utåt bland gatubarnen i Bukarest. Alla barnen kände till den storvuxne, snälle men mycket bestämde chefen för utdelningen av mat och kläder.

Nelu anställdes först som chaufför till den buss, ombyggd till en rullande restaurang, som kördes runt till de områden där gatubarnen bodde. I början upplevde han det som skrämmande när 40-50 barn kom springande och ville ha mat, men snart insåg han hur han skulle vinna deras förtroende.

– Jag lärde mig att lyssna på dem. De har alla sin egen historia och sina egna känslor, men upplever att ingen lyssnar på dem, berättar han för Läkarmissionens Conny Sjöberg i det senaste numret av Svenska Journalen.

Även om det fortfarande finns gatubarn i Bukarest, så är situationen väldigt annorlunda nu, enligt Nelu som är ute på gatorna flera dagar i veckan. Totalt passerade över 1 400 barn verksamheten under de första åren. De flesta blev bara kvar en kort tid, innan de kunde återförenas med någon lämplig släkting.

– Ganska snart insåg vi att vissa barn inte kunde skickas vidare om vi verkligen ville hjälpa dem. Varje år blev därför 20-30 barn kvar hos oss och vi blev i praktiken deras föräldrar. De barnen blev så småningom ungdomar och vi har, steg för steg, följt dem hela vägen ut i vuxenlivet. Än i dag håller vi kontakten, för på många sätt är vi deras familj, konstaterar Florin.

Liv&Ljus framgångsrecept var att arbeta långsiktigt och ta med barnens fysiska, sociala och känslomässiga behov.

Therese Hedlund

Therese Hedlund är skribent och tidigare redaktör på Dagen.