Oroande start på fredens år

"Ring ut, ring ut de tusen krigens år, ring in den tusenåra fredens rike", deklamerade Malena Ernman med eftertryck vid tolvslaget för en vecka sedan. Lord Tennysons nyårsönskan är lika aktuell i dag som när den formulerades 1850, översattes till svenska 40 år senare eller framfördes av storheter som Anders de Wahl, Georg Rydeberg eller Margaretha Krook för Skansenbesökare, radiolyssnare och tv-tittare under decenniernas gång. Den kristna undertonen var mer tydlig för Tennysons samtid än för den breda allmänheten i våra dagar. Men önskan om att världens krig och konflikter ska bliäggas och ersättas av fred är gemensam, oavsett vilken förförståelsenivå.

Och på den punkten har 2016 inte börjat bra, vare sig i Mellan- eller Fjärran östern.

En svag hoppets låga om en positiv utveckling i Syrien tändes när FN:s säkerhetsråd veckan före jul kom överens om en internationell plan för en fredsprocess med brett deltagande från övriga länder i Mellan­östern. Knappt hade ett datum hunnit utlysas förrän Saudi­arabiens avrättning av den shiamuslimske regimkritikern Nimr al-Nimr fick den ständigt närvarande latenta konflikten mellan Saudiarabien och dess allierade å ena sidan och Iran å den andra att blossa upp.

Avbrutna diplomatiska förhandlingar mellan länder i Syriens närhet, vars någorlunda samstämmiga medverkan är oundgänglig om en syrisk fredsplan ska kunna ta form, är en usel start på en utveckling som skulle kunna göra slut på den syriska befolkningens lidande.

Hoppet är inte ute men lågan flämtar svagare nu än bara för ett par veckor sedan. Också vid sidan av inbördeskriget i Syrien finns inga snabba och enkla lösningar på situationen i Mellanöstern.

Detsamma gäller med helt andra förtecken situationen på den koreanska halvön. Experterna är oense om huruvida Nord­korea verkligen har lyckats ta fram och detonera någon form av vätebomb. Men även om de triumfatoriska rapporterna om provsprängningen natten till onsdagen är överdrivna är de en ny brutal påminnelse om landets ambitioner att räknas till världens stormakter på kärnvapenområdet.

Nordkorea utgör ett hot mot freden, inte bara i sitt närområde utan för hela världen. Det stora problemet är att det internationella samfundet i princip är maktlöst.

Protester biter inte på en regim som är övertygad om sin egen förträfflighet och alla andra länders underlägsenhet. Sanktioner finns redan och kommer sannolikt att skärpas utan att få större effekt. Nordkoreas grundinställning är att landet, likt en tjurig treåring, ”kan själv” och inte behöver vare sig förnödenheter eller inflytande från övriga världen. Att den jucheideologi som formulerades av ”republikens evige president” Kim Il Sung regelmässigt får förödande konsekvenser för landets befolkning hindrar inte sonsonen Kim Jong-un från att upprätthålla den.

”Ring, klocka ring”. Vad Tennysons ord måste påminna oss om även 2016 är att inte ge upp vare sig hoppet eller kampen för fred – hur övermäktig uppgiften än kan förefalla.

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.