Patriark vädjar till Sverige: Ge oss bistånd

Vi har fått instruktioner om att hälsa på patriark Ignatius Afrem II med ”Holy Father” eller ”Your Holiness” och att absolut inte ”dua” honom. Men när han dyker upp för intervjun är det tydligt att titlar inte spelar så stor roll.

– God dag, hälsar han och slår sig ned i en av stolarna.

Därefter tar han av sig de tre glimrande korsen som hänger runt halsen, sticker in handen innanför sin svarta patriarkdräkt och tar fram ett enklare silverkors.

– Det här är mitt favoritkors. De andra har jag bara i mer officiella sammanhang, förklarar han.

Tidigare under dagen har han träffat det svenska kungaparet samt statsminister Stefan Löfven. En given punkt på dagordningen var situationen för de kristna i Mellanöstern.

– De uttryckte stor sympati och verkade vara väl insatta i det som händer där. Jag passade även på att lyfta frågan om de kristna som redan är i Sverige. Många av dem har inte uppehållstillstånd som ger dem rätt att leva och arbeta här. Jag vädjade om hjälp för dem eftersom de inte kan åka tillbaka, de har inte något hem att återvända till.

Ett år som patriark i morgon

I morgon, fredag, är det exakt ett år sedan installationen av Ignatius Afrem II som patriark av Antiokia och hela östern. På frågan om hur året har varit svarar han ”väldigt utmanande”.

– Väldigt emotionellt skulle jag säga. Under året har jag besökt många av våra församlingar runt om i världen, men framför allt i Irak och Syrien. Under de första sex månaderna åkte jag till norra Irak fyra gånger för att besöka flyktingarna.

– Jag har också besökt delar av Syrien där befolkningen har lidit mycket av attacker från de här islamistiska grupperna. Sedan min installation som patriark har jag gjort mitt bästa för att försöka ge dem lite hopp, att röra vid deras hjärtan och att ge någon form av helande. Men det är inte lätt eftersom situationen inte förbättras och lidandet fortsätter.

Traditionellt sett är patriarkens roll att hålla ihop kyrkan, att erbjuda ledarskap för kyrkans medlemmar och att arbeta tillsammans med ärkebiskoparna och biskoparna för att sätta riktlinjer och för att ta hand om kyrkans organisation. Men på grund av den rådande situationen i Mellanöstern har Ignatius Afrem II – och kyrkan – delvis tvingats ändra fokus.

– Vi blir allt mer engagerade i hjälpinsatser, vi dras till och med in i politiska frågor och vi känner oss tvingade att föra talan för de människor som inte har någon annan som talar för dem, säger patriarken och nämner två exempel; att propagera för en skyddszon på Nineveslätten i Irak samt att vädja till det internationella samfundet om resolutioner.

– Vi tar på oss en uppgift som i normala fall inte förväntas av oss. Men vi känner att det är vår plikt.

Samarbetar med Tyskland

I samband med en riksdagsdebatt i veckan efterfrågade utrikesminister Margot Wallström förslag på hur det svenska biståndet kan bli mer effektivt så att hjälpen verkligen når fram till dem som behöver den. När patriarken får höra det skiner han upp.

– Det här var faktiskt en av frågorna som jag tog upp med statsministern i morse, säger han och berättar att regeringen gärna får skicka en del av det svenska biståndet till Syrisk-ortodoxa kyrkan.

– Vi arbetar redan med den tyska regeringen som bekostar några av våra projekt som är till gagn för befolkningen i Syrien i allmänhet – inte bara kristna utan framför allt muslimer. Dessutom har vi inte så stora utgifter för administration. Mellan 90 och 95 procent av pengarna som vi får går till människorna, i förhållande till det internationella samfundet är det en väldigt hög siffra.

Har besökt Sverige tidigare

Ignatius Afrem II har besökt Sverige flera gånger tidigare, senast 2012 i samband med en syrisk-ortodox körfestival, men aldrig som patriark. Därför är Sverigevistelsen speciell – det här är första gången på 28 år som en patriark sätter sin fot på svensk mark.

Hur har ditt liv, bortsett från flytten från New Jersey till Damaskus, förändrats efter installationen som patriark?

– I dag har jag väldigt lite tid över för att läsa. Jag har också väldigt lite tid för att besöka enskilda människor. Som präst och biskop i USA brukade jag ofta besöka familjer och lära känna dem. Nu åker jag på officiella besök och då möts jag ofta av tusentals människor. Jag uppskattar deras gästfrihet, glädje och värme och jag får energi från dem, men jag tappar den nära relationen med människor och det tycker jag inte om.

Var du rädd inför flytten från USA till Syrien?

– Nej, jag skulle inte kalla det för rädsla. Jag accepterade kallelsen eftersom jag litar på Herren. Jag vet att det är ett kall från Gud och jag vet att Gud, som kallar mig till den här tjänsten, även kommer att hjälpa mig att utföra den.

Bor nära krigshärjat område

Patriarkens bostad ligger nära en stadsdel i Damaskus som kontrolleras av rebeller. Då och då slår granater och missiler ned i området och patriarken berättar att han nästan varje kväll hör skottlossning.

– Ibland är det inte alls långt borta. Jag är inte rädd för min personliga säkerhet, däremot är vi rädda för människornas framtid och säkerhet och för allt lidande.

Nyligen intog Islamiska staten (IS) den antika staden Palmyra, cirka 20 mil från Damaskus. Men trots att terrorgruppen fortsätter sin framryckning menar Ignatius Afrem II att IS till slut kommer att försvinna.

– Jag hoppas att hela världen förenas för att få bort Islamiska staten och återupprätta fred och stabilitet i regionen. För där Islamiska staten har kontroll kommer inte kristna att kunna leva.

Känner du dig uppgiven?

– Jag kan inte känna hopplöshet. Jag är en troende person och leder en kyrka där vi lever på tron och hoppet och vi tror att godheten i slutändan ska segra.

Johannes Ottestig

Johannes Ottestig är reporter på Dagen.