Spåren av IS sprider skräck bland kristna

Det är i patriarken Abrahams ursprungsland EU-parlamentarikern Lars Adaktusson befinner sig. Han har rest hit för att på plats få se och uppleva hur situationen är för den kristna minoritet som i dag är på väg att fördrivas från området.

Han har lämnat Bryssel i fyra dagar för landet där profeten Jona uttalade sin fördömelse över Nineve – den stad som i dagens Irak heter Mosul – och där kyrkklockorna inte längre slår för första gången på 1 600 år.

Terrorgruppen Islamiska Staten (IS) har utropat sitt kalifat delvis i det som brukar kallas ”kristendomens vagga”. Lars Adaktusson tvekar inte att kalla det som pågår här för ett folkmord mot ursprungsbefolkningen av kristna assyrier, syrianer och kaldéer. I dag omfattar de mindre än en procent av landets invånarantal.

En spökstad

Den kristna byn Telskuf ligger mitt ute på landsbygden på den bördiga Nineveslätten, norr om Mosul. Här levde fram till augusti 2014 sju tusen människor sina liv. Många av dem är jordbrukare på åkrarna runt omkring. Men när Lars Adaktusson och hans team anländer är det en ”spökstad” med tomma hus som de möter. Om man inte räknar de kurdiska och kristna försvarsstyrkorna som nu har flyttat in i några av dem. Soldaterna ställer upp på rad när det politiska följet dra in. Det hela får närmast skimret av ett statsbesök.

Gräset växer högt över gravstenarna på kyrkogården och bland stenhusen. Militären prioriterar uppenbarligen annat. De är på plats för att se till att husen inte plundras och förstörs ytterligare – och för att ge skydd mot ytterligare angrepp.

Fronten mot IS ligger strax utanför byn. Det är tre dagar sedan någon av soldaterna blev skadad av en granat senast, uppger generalerna. IS-terroristerna intog även Teleskuf, men efter bara ett par veckor drevs de tillbaka och byn återtogs.

Familjerna som bodde här vågar inte flytta tillbaka. Misstron och rädslan är påtaglig.

Krossad statyett i kyrkan

Lars Adaktusson vandrar genom de trånga gränderna fram till Mar Yakubs kyrka från 1200-talet mitt i byn. Militärerna eskorterar EU-parlamentarikern, och förkontrollerar utrymmena. Ett attentat mot en politiker från väst är inte att önska. Hela bilvägen från kurdiska huvudstaden Erbil ut till Telskuf (två timmar resa) har den svenske politikern fyra kurdiska Peshmerga-soldater med som skydd.

Besöket i Mar Yakubs kyrka är tveklöst det mest laddade tillfället under Lars Adaktussons dagar på Nineveslätten. Kyrkan står kvar, men IS-soldaterna har varit inne och slått sönder Jesus själv. Alltså en målad statyett av Jesus. Strax över näsroten är ansiktet krossat, och det ligger slängt på ett dammigt bord bakom altaret. Lars Adaktusson står tyst och allvarlig i kyrkan och tittar på förödelsen, märkbart berörd.

Ett litet kors och några Jesustavlor har slarvigt lutats mot varandra. På en av bilderna finns Jesus som den gode Herden. Men just för tillfället är det mest ondskan som är påtaglig. När jag frågar efter Lars Adaktusson tankar i stunden säger han:

– Det är tungt att se förödelsen i kyrkan. Man tänker sig att människorna genom århundraden och årtusenden har firat gudstjänst här. Och i dag ser det ut på det här sättet. Totalt respektlöst.

– Vi ser en medveten förstörelse av den här historiska lämningen. Det är samtidigt en symbol över den ondska som det här handlar om när Islamiska staten ger sig på det som är heligast för människor. Det är ett sätt att förnedra människor av kristen tro, säger han.

Utanför kyrkan hittar vi en husdörr med den arabiska bokstaven för ”N” (första bokstaven i Nazarene) – det tecken som IS-terroristerna satte upp för att markera att här bodde en kristen familj. Brända heliga kristna skrifter ligger slängda på gatan utanför som ännu ett tecken på förnedringen.

Beskjutning varje dag

Lars Adaktusson och hans team är angelägna om att få åka ända fram till fronten mot IS för att själva veta vad de talar om. Generalerna från kurdiska Peshmerga och kristna milisen Nineveh Plain Forces (NPF) tar med oss i bil så långt ut det går att komma. Deras beväpnade män spanar mot IS bakom sandsäckar i ett takbelagt skyddsvärn.

De senaste veckorna har det varit lugnt vid fronten, men ändå är det någon form av beskjutning med granater eller artilleri varje dag längs bataljonens tre mil långa bevakningssträcka. Det är bara några dagar sedan IS försökte skicka en självmordsbombare över de 2-3 kilometerna av ingenmansland som finns mellan styrkorna, uppger de.

I kikare ser vi Islamiska statens flagga vaja vid ett hus två kilometer bort på slätten.

Som närmast har en självmordsbombare stoppats 150 meter ifrån där Lars Adaktusson nu befinner sig, berättar generalerna. Bataljonen har hittills förlorat 37 soldater och 70 unga män har skadats.

Lars Adaktusson tackar militärerna med vapen i hand för de insatser de gjort. ”Detta är viktigt.” Och när det är dags att äta tillsammans inne i Telskuf ber Adaktusson offentligt om Guds välsignelse för maten, såväl som om Guds nåd över styrkorna.

Hur tänker du när du vill förse kurder och kristna med mer vapen och uppmuntrar soldater för deras insats?

– Jag resonerar att enligt folkrätten har man rätt att försvara sig själv mot övergrepp och våld. Det handlar inte om att trappa upp strider, utan om att ge människor i en oerhört svår situation möjlighet att försvara sig mot den ondska de står emot. Alternativet är att vi i omvärlden lutar oss tillbaka och säger att vi inte bryr oss.

– Jag anser att vi har moralisk skyldighet att hjälpa. Och då måste vi också hjälpa till militärt.

12 000 yazidier i flyktingläger

Det är inte bara kristna som har drabbats av IS framfart. Lars Adaktusson besöker också ett flyktingläger med yazidier, den lilla folkgruppen med en egen blandreligion, där flera tusen dödades i augusti 2014. Många minns säkert tv-bilderna när cirka 20 000 yazidier flydde upp i Sinjarbergen i Nineveområdet och inte kunde ta sig ner.

Nu bor 12 000 av dem i ett tältläger inte långt från syriska gränsen i norra Irak. Det är enkla förhållanden i den 25-gradiga värmen. Samtidigt ett organiserat läger med uppställda utomhustoaletter i rader och skolgång för barnen. FN-organen UNHCR och UNICEF ger bidrag.

Återförendes med sin familj

Bland annat möter vi 62-årige Iedo Hadi Ali som berättar att han gömde sig på en kyrkogård intill bostaden ihop med två andra män i sin by för att överleva. Men tre bilar med islamistiska soldater och vapen hittade honom, och grep honom. Han fick tillbringa ett år och fyra månader i fängelse i Mosul innan han i januari kom till flyktinglägret och återförenades med sin familj, som hade lämnat hembyn tidigare.

– För att överleva när de grep mig sa jag att jag ville bli muslim. Men nu har jag den yazidiska religionen igen. Många av mina vänner från byn är dödade, andra kidnappade och andra har flytt, berättar Iedo Hadi Ali.

Det svenska teamet sticker diskret en sedel i handen på några av flyktingbarnen de möter. Samma sak händer i det kristna flyktinglägret i den kurdiska huvudstaden Erbil, dit 5 500 flyktingar från staden Qaraqosh – fyra mil bort – har tagit sin tillflykt.

Också här är det efter omständigheterna organiserat. Ett huvudkontor finns mitt i området, och familjerna­ bor i små enkla bodar med riktiga väggar och tak, uppställda på rad. Katoliker från Frankrike ger stöd. I den uppbyggda kyrkan i lägret är närmare 500 barn i 11-12-årsåldern samlade till konfirmationsundervisning när det svenska sällskapet är på besök. Barnen sjunger, knäpper händerna och ber – även om en del av dem just för tillfället verkar mer intresserade av gästerna runtomkring.

På området finns små affärer som de boende har startat. Vidare en liten cykelverkstad, där två unga killar får lära sig att laga däck. En och annan bil står också parkerad längs längorna flyktingarna bor i.

När deras hemstad intogs flydde tiotusentals i bilar på något dygn. Andra fick ge sig i väg till fots när det blev för trångt på vägarna.

Frustrerad över Sveriges tystnad

Lars Adaktusson tittar, lyssnar och ställer frågor. Han sitter i EU-parlamentets utrikesutskott, och är initiativtagare till den resolution om att erkänna folkmordet som nyligen antogs i Strasbourg. Målet är att få upp frågan till FN:s säkerhetsråd, som har makten att göra det folkrättsligt bindande för omvärlden att stoppa det systematiska dödandet.

Han är frustrerad över tystnaden i svenska massmedier, liksom bland kyrkorna i Sverige, säger han. Än mer frustrerade är den långa rad av irakiska kyrkliga ledare och politiker som Adaktusson möter över vad de upplever som omvärldens ointresse. Besökarna från Europa får lyssna till deras besvikelse vid ett flertal samtal under flaggor och porträtt, och med rejält sockrat te och kaffe som serveras.

Syrisk-ortodoxe ärkebiskopen Nicodemus Daud Sharaf, själv på flykt från Mosul, är en av de frustrerade som har mött flera utländska delegationer. Men inget händer:

– Vi ber alla om hjälp, men fortfarande kan vi inte återvända hem. IS tar allting från oss. De tar vår historia, vår värdighet, våra kyrkor, våra hus, vårt land. Men de kan inte ta Gud från våra hjärtan, säger han.

De ortodoxa och katolska biskoparna uttrycker oro för den flykt till andra länder som nu sker från Irak. 1,6 miljoner kristna i området 2003 har minskats till knappt 300 000 i dag. Fortsätter flykten blir det inga kristna kvar.

Samtidigt finns rädsla för vad som ska hända den dag IS tvingas dra sig tillbaka. Jämfört med för två år sedan har IS tappat 40 procent av sitt territorium. De kurdiska och kristna områdena i norr har i dag nästan ingen kontakt alls med huvudstaden Bagdad, utan fungerar som ett kurdiskt självstyre. Hur blir kontakterna mellan sunni- och shiamuslimer, kurderna och de kristna i framtiden? Mycket av tillit har raserats mellan grupperna. Flera kristna vi möter vittnar om hur muslimska grannar och andra har plundrat deras hus och rivit ner kors när IS-soldaterna klev in.

Religiösa ledarna är viktiga

Både kyrkoledare och politiker talar om att det behövs internationell hjälp, också i militär form. Dels för att driva IS tillbaka och dels för att upprätthålla freden efteråt tills nytt förtroende har byggts upp. Redan i dag finns ett 60-tal länder engagerade i den internationella koalition som verkar i Irak med USA i spetsen.

Lars Adaktusson trycker också på vikten av att vi i västvärlden erkänner att de radikaliserade IS-terroristerna – jihadisterna och salafisterna – har en teologisk argumentation utifrån islam. Han är samtidigt mån om att inte skuldbelägga alla muslimer. Men vågar vi inte se kopplingen till religion kommer vi inte att kunna hantera det problem som finns, menar han.

– Ser vi tio-listan över de länder det där är värst för kristna att leva så är åtta av dem muslimska länder med radikal islam. Men det är inte givet att det alltid ska vara så. Här måste vi våga kritisera muslimska ledare och teologer att ta avstånd från våld och hjälpa unga människor som hamnat snett.

– De religiösa ledarna är kanske de viktigaste för att stävja radikaliseringen, säger han.

Ge kristna ett ordentligt skydd

Just nu handlar det för Lars Adaktusson främst om att få med sig det internationella samfundet på att stoppa det pågående folkmordet. Han gläds åt att nu senast det brittiska parlamentet har uttalat stöd, liksom kongressen i USA. En besvikelse är det däremot att utrikesutskottet i Sveriges riksdag sa nej i förra veckan, men där riksdagsdebatt i kammaren återstår 11 maj.

Det handlar också om att ge de kristna i området ett ordentligt skydd framåt. Här är en tanke som allt fler framfört att bilda en ”fredad zon” med visst självstyre på Nineveslätten för assyrier, syrianer och kaldéer som finns i regionen. Det handlar om ett område av ungefär Gotlands storlek. En del av dem jämför med när judarna fick sitt eget Israel.

När Lars Adaktusson sista kvällen på sin resa möter elva kristna partier i Ninveområdet – återigen med flaggor och rejält sockrat te - så bekräftar de att en ”fredad zon” har deras stöd. Strax före årsskiftet enade de sig för första gången om en gemensam linje i den här frågan. Men här finns samtidigt interna splittringar och nya steg kvar att ta. Flera av partierna har exempelvis egna miliser vid sidan av de kurdiska Peshmerga – ofta ganska små. Kan man samla sig även här? undrar EU-parlamentarikerns medarbetare. Och hur kan de kristna samverka med kurderna i området? Också där finns laddningar.

Adaktusson tar i ord med politikerna till den plundrade kyrkan i Telskuf, som han tidigare på dagen har besökt. Han säger att hans tankar i kyrkan gick till förödelsen efter andra världskriget då nazismen hade dragit fram, och när de forna fienderna Tyskland och Frankrike bestämde sig för att samarbeta i stället för att hämnas.

– När hela Europa låg i ruiner fanns det ett antal politiska ledare som kom samman och sa: ”Aldrig mer!” De lade gamla oförätter åt sidan och såg samarbete och försoning som vägen framåt.

Religionstillhörighet en tillgång

En laddad och eftertänksam tystnad råder medan Adaktusson talar. Så utmanar han politikerna i rummet till ledarskap och mod – att förena sitt folk. Han hänvisar till hur man inom EU måste kompromissa mellan 28 länder varje dag.

Efteråt utbryter ett, efter svenska mått, intensivt meningsutbyte på främmande språk. Olika ståndpunkter dryftas av flera personer samtidigt, utan tolk.

Den socialdemokratiske Södertäljepolitikern Metin Rhawi, tillika kristen med ursprung i Turkiet, som reser med Adaktusson, utmanar efter en stund sina vänner i Irak. Han lyfter fram att det faktiskt är en kristen broder som nu försöker göra något för dem, och att världssamfundet behöver kunna tala med dem som en röst. Här är religionstillhörigheten en tillgång som det med fördel trycks på i den politiska dialogen.

Kan ni hjälpa oss?

När samtalet har pågått ett tag ber de elva partiernas företrädare så om hjälp att hitta vägar vidare. Kan ni hjälpa oss? De lovar att själva försöka ta ytterligare steg. Med det löftet i ryggen flyger Lars Adaktusson vidare mot Europa och så småningom till FN-högkvarteret i New York för att försöka övertyga världssamfundet om att stoppa folkmordet. Här är fokus just nu.

Det är en lång väg kvar, konstaterar han. Inget är enkelt. Men nu gäller det att gå från ord till handling.

Arbetet med att få ett FN-erkännande för att bryta fördrivningen och dödandet av den kristna ursprungsbefolkningen i Irak och Syrien har bara börjat.

Fotnot: I tisdags intog IS-trupper Telskuf som Lars Adaktusson och Dagen besökt elva dagar tidigare. Läs här.

Och här reporter Thomas Österbergs reaktioner på anfallet.

Thomas Österberg

Thomas Österberg är reporter och stf ansvarig utgivare på Dagen.