Syrisk-ortodoxa i Örebro fruktar IS-rekrytering

Den pampiga Mariakyrkan ligger några kilometer utanför centrala Örebro och snön ligger orörd på gräsmattorna. Det är lugnt på ytan – men innanför väggarna hos stadens många syrisk-ortodoxa invånare gror rädslan.

– Syrianer har bott i Örebro sedan 1970-talet och vi har aldrig känt oss otrygga tidigare. Det är först nu i samband med radikaliseringen och det här med IS som bekymren har kommit, säger han.

Att det ibland uppstår spänningar mellan religiösa grupper i invandrartäta områden är i sig inget nytt, men just stadsdelen Vivalla har det senaste året blivit ett fäste för rekryteringen av krigare till terrorgruppen IS i Syrien och Irak.

Från samma bostadsområde

Under vintern har fyra örebroare rest till Mellanöstern för att delta i strider och året innan kan så många som tolv personer ha valt samma väg. Vissa har dött i strider, andra har återvänt. Alla kommer de från samma bostadsområde.

Jacob Kasselia ger ett lågmält intryck – på gränsen till sorgset – när Dagen möter honom i hans kyrka. Varför har just Örebro drabbats så hårt? Svaret är inte entydigt, men Kasselia menar att moskéerna bär ett stort ansvar. Och samhället i stort.

– Jag ser inte att regeringen och polisen gör något åt det här. Även om man varnar händer ingenting. Den allmänna uppfattningen bland kristna från Mellanöstern är att Sverige inte tar hoten från radikala islamister på allvar, säger han.

Frånvarande föräldrar

Och ena dagen sker terror­attentat i Paris – några veckor senare smäller det i Köpenhamn. Vi åker till en annan lägenhet i närområdet. Gabriel, som inte vill att hans riktiga namn ska stå i tidningen, delar Kasselias oro och har på nära håll sett hur snabbt radikaliseringen kan ske.

– Ena dagen är de här killarna som vanliga ungdomar, men plötsligt märker man att de börjar odla skägg och dra sig undan. Det är otäckt, säger han.

En stor del skyller han på frånvarande föräldrar – och inte minst bristen på manliga förebilder. Han berättar att han på sommaren ofta ser barn i tioårsåldern vara ute på gatorna framåt ettiden på natten.

– Var är deras pappor? Jag vet. De sitter i sina samlingslokaler och engagerar sig inte i barnens liv. Så får barnen andra förebilder som säger att de ska få 70 jungfrur i himlen om de dör i det heliga kriget. Så går det som det går, säger han.

För närpolisen i Vivalla är utmaningen att hitta ingångar till de ofta slutna gemenskaper som de radikala islamistiska miljöerna utgör. Många kommer också från kulturer där misstron mot myndigheter och polis är utbredd.

– Vi önskar att våra kontakter med civilsamhället kunde ha varit bättre. Det är väldigt lite som sipprar ut från de här radikala miljöerna, säger Fredrik Malm, områdespolischef i Vivalla.

Varför blir ni inte bättre då?

– Vi försöker, men det är väldigt svårt i en värld som är så sluten.

För det finns något mycket märkligt i jihadistrekryteringen. I mer klassisk drog- och stöldrelaterad ungdomsbrottslighet brukar polisen tidigt identifiera personer som håller på att halka snett. Med de här ungdomarna är det annorlunda.

– De håller sig under radarn och har inte gjort något större väsen av sig. Så plötsligt dyker de bara upp i våldsbejakande sammanhang och försvinner i väg. Det är inte lika tydligt som med annan brottslighet vilka riskfaktorer man bör leta efter när det gäller radikalisering.

Joakim Lundgren

Joakim Lundgren är tidigare reporter på Dagen.