Utsedd till shaman men blev pastor

Etienne Pushka Zongo är inte bara ett imponerande namn. Det bärs upp av en reslig man med fast blick och självklar pondus. Vi träffas första gången vid bibelskolan i Burkina Fasos huvudstad där han tjänstgör som rektor. Pastor Etienne, som han kallas i folkmun, är dessutom tillfällig ledare för hela landets pingstsamfund medan den ordinarie ledaren är på resande fot utomlands.

Etienne är hans kristna namn. Här i Burkina Faso väljs namn inte av en slump, utan ges så gott som alltid av en anledning. Pushka till exempel är namnet på det träd som hans pappa tillbad och därför fick sonen också heta det. Den familj som Etienne föddes in i var animister, som alltså ägnade träd, stenar och andra naturföremål sin tillbedjan.

– De här stammärkena i ansiktet fick jag under en rit hemma hos hövdingen när jag var fyra år gammal. De skar med en vass kniv och sedan gned de in aska i såren, berättar Etienne samtidigt som hans ena pekfinger visar längs de dubbla strecken som löper lodrätt mellan öga och hår på respektive sida om ansiktet.

Trots att han är väl så svart så syns märkena tydligt. Det är inte tatueringar, snarare ärrbildningar som talar om vilken stam personen tillhör.

– Blodet rann och det gjorde ont.

Sex år gammal fördes Etienne åter från hemmet till hövdingens hus, den här gången för att initieras i de religiösa riterna. Den lille pojken hade utsetts att utföra offerriter, att lära sig prata med andarna och på så sätt vara en mänsklig länk till avgudarna och förfäderna. Med andra ord, han skulle läras upp till att bli byns shaman.

Då inträffade något som fick Etiennes liv att ta en helt ny inriktning.

– Min farbror tvingade mig att börja skolan. Och eftersom skolan låg fem-sex kilometer bort ansågs det för långt för mig att gå fram och tillbaka varje dag, så jag fick flytta in hos en muslimsk familj som bodde nära skolan. Åren mellan jag var sex och tio år gammal tillbad jag Allah, men när jag som tioåring kom tillbaka till hövdingens hus hemma i byn, hade jag redan lämnat islam.

Den uppenbart studiebegåvade Etienne skickades nu till en annan skola. Där undervisade en katolsk präst.

– Jag blev katolik. När jag var fjorton år tog jag examen och därefter hamnade jag på en evangelisk skola i Ouagadougou.

Även där tog han intryck av vad han fick höra, så fastän Etienne hade fyra år kvar till myndighetsdagen (det är 18 år även i Burkina Faso) hade han redan hunnit pröva animism, islam och två olika varianter av kristen tro. Någonstans gjorde de olika budskapen honom förvirrad. Vad var sant egentligen? En dag när han som fjortonåring hade sökt sig ut i naturen för att plugga i avskildhet, bestämde han sig för att ställa saken på sin spets och utmana Gud. En hjärtats bön ljöd från hans läppar:

– Svara Gud, är du levande? Kan du tala? Om du är vid liv vill jag att du ska svara. Var finns den sanna vägen till himlen? Ge mig svaret så ska jag följa den, lovade han dyrt och heligt.

Men Etienne gav Gud ett villkor.

– Använd inga människor för att ge mig svaret!

Nu var han alldeles uttömd i sin desperation. Och inte kom det något svar heller.

– Nästa dag gick jag till en lekplats för att plugga. Jag var alldeles ensam där. Då hör jag plötsligt ord som uttalas: ”Nu har du ordet i min bibel. Läs det! Tro på det! Praktisera det!”.

Rösten var alldeles verklig, men när Etienne vände sig om fanns ingen människa inom synhåll. Lekplatsen var alldeles tom. Orden som Etienne fick höra är så fast­etsade i hans medvetande att han när som helst kan plocka fram dem. Direkt efter upplevelsen sökte han upp sin pastor och berättade vad han varit med om.

”Det var Gud som talade. Du måste omvända dig”, förklarade pastorn och Etienne förstod att han en gång för alla måste välja Bibelns väg.

Rösten som han hört tala blev avgörande för hans livsval. I dag är han pastor och bibellärare med examen i teologi och många års erfarenhet. Han säger att han har läst sin bibel varje dag sedan händelsen på lekplatsen inträffade.

– De kallar mig bibelpastorn, säger han och skiner av stolthet.

Efter gymnasiet fick han ett stipendium för att studera till gymnastiklärare i Moskva, men att åka utan sin bibel var otänkbart för Etienne. Det var på den gamla kommunisttiden och tullarna höll ständig utkik efter bibelsmugglare. "Om jag inte får ta med Bibeln återvänder jag", resonerade Etienne och la helt sonika Bibeln i sin resväska. När han väl landat i det forna Sovjet och stod i kön för att få sitt bagage kontrollerat insåg han att tulltjänstemännens bagageröntgen skulle avslöja honom. Precis när det skulle bli hans tur gick strömmen i hela hallen.

– Vi var tre personer som fick gå förbi. Jag slapp att bli kollad och jag fick igenom min bibel. Det var en stor upplevelse för mig, berättar Etienne.

Läser bibeln varje dag. Sedan Etienne Zongo blev kristen har han läst sin bibel varje dag. Många kallar honom för "Bibelpastorn".

Urban Thoms

Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.